Oskar är brorson till de fyra bästa tjuvarna i stan. Eller de värsta? Hemska?
Oskar själv är ingen tjuv, han tycker om att rita och tänka på olika saker. Tankspridd kallar de honom. Men rita är han bra på. Och han kan verkligen rita allting. Nästan iallafall.
Tjuvarna bestämmer sig för att råna bankens kassavalv och Oskars uppdrag blir att rita en karta.
En humoristisk bok om fyra tjuvar som under bokens gång försvinner en efter en. Till sist är det bara en tjuv kvar, och han kommer faktiskt till bankvalvet. Men precis utanför. Och utanför valvet står förstås två vakter. Det blir fängelse för tjuvarna, men för Oskar blir det en karriär som konstnär. Han kan ju nämligen rita allting. Ja, eller nästan! Kartor kan han faktiskt INTE rita!
I höstas fick jag det fina uppdraget att skriva en text till en nättidskrift för barn- och ungdomslitteratur och illustrationer/bildkonst, Bazar Masarin 2025:02. Men hur återger jag min läsning med samma halt av sanning och samtidigt göra läsningen intressant? För första gången var jag nära att backa men fick en välbehövd knuff ut ur min komfortzon. Nu vill jag dela den med dig!
Vad händer när en elefant och en gasell trotsar savannens oskrivna lagar och drömmer om ett liv tillsammans i storstadens puls? Det är utgångspunkten i Arne Elefant och Emma Gasell – Flyger iväg! (Epix), den andra delen i serien om det omaka paret som längtar bort från den stillsamma afrikanska savannen. Den första boken lade grunden för deras dröm om ett nytt liv i Hamburg – nu tar de steget och ger sig av mot friheten. Men bär uppföljaren berättelsen hela vägen?
Bild från förlagets hemsida
Premissen att plötsligt finna sig helt malplacerad är inte originell, men boken lyckas hitta några nya infallsvinklar—längtan att bryta sig ur gamla mönster, men också rädslan för det okända. Gasellen Emma tar det mesta med ro, medan Arne Elefant verkar ständigt vara vid sammanbrottets rand. Tyvärr lever inte berättelsen upp till sin fulla potential; djur från den afrikanska savannen som transplanteras till storstan borde kunna bjuda på många dråpliga situationer, men ofta hemfaller berättelsen till bekanta klyschor som att missta toaletten för en vattenskål. Tempot är aningen ojämnt och dialogen känns mekanisk – kanske har det förvanskats något i översättningen? På tal om översättning; Emma Gasell kallas Elvira i texten, men heter Emma på omslaget och i bokens förlaga.
Bild från förlagets hemsida
Illustrationerna? Ja, de är färgglada och ger boken en visuell dynamik men känslorna uteblir. Bilderna kan inte kompensera för en berättelse som inte riktigt griper tag. Det är som att se en vacker kuliss utan att höra musiken bakom.
Arne Elefant och Emma Gasell – Flyger iväg! är en bok med ambition och ett intressant tema, men den når inte riktigt fram. För den som älskar ovanliga bilderböcker kan den vara värd en titt – men den saknar den språkliga finess och känslomässiga tyngd som gör läsningen minnesvärd.
Har du också läst Arne Elefant och Emma Gasell? Berätta gärna vad du kände och tänkt!
Arne Elefant och Emma Gasell 2 – Flyger iväg!
Av Martin Baltscheidt (text), Max Fiedler (bild)
Förlag: Epix (2025)
ISBN: 9789170897337
Antal sidor: 96
Robin ska börja högstadiet – på samma skola som Ludvig som han blev ihop med när han var på kollo i somras. Han är så kär i Ludvig! De bestämmer sig för att vänta med att berätta för andra att de är ihop. Även om Robin inte känner sig redo för att komma ut är det svårt att hemlighålla relationen. Det skapar emellanåt osäkerhet hos Robin, till exempel när Ludvig säger att det kanske är bäst att han inte kommer på alla hans matcher, för att folk kan börja misstänka något. Men mestadels har de det väldigt fint tillsammans.
Robin har också börjat tänka mycket på sin biologiska syster som han aldrig har träffat och som kanske inte ens känner till att han finns. Hon heter Julia och bor med sin mamma My och pappa Leif (som alltså även är Robins pappa). Robin har bara träffat Leif några gånger, senaste gången för flera år sedan.
Med hjälp av Ludvig lyckas han hitta Julias nickname i ett spel och börjar chatta med henne den vägen. Men … borde han inte berätta för henne vem han är? De blir spelkompisar och ju längre han väntar med att berätta, desto svårare blir det. Samtidigt pratar alla i skolan om en vinterbal och en tjej i Ludvigs parallellklass frågar om han vill gå med henne, vilket gör Robin svartsjuk. Det känns ännu svårare att de är hemliga med sitt förhållande – samtidigt som tanken på att berätta för alla på skolan känns jätteläskig! Ska de våga?
Hand i hand är en fin berättelse om att vara riktigt, riktigt kär för första gången. Jag tycker om att kärlekstemat är varvat med temat kring att ta kontakt med ett syskon som man inte känner (ett tema som jag faktiskt själv har skrivit en bok om, En hemlig syster). Det är en stor cliffhanger på slutet, så jag hoppas verkligen på en tredje del och att vi får lära känna systern Julia mer.
Boken är en uppföljare till Kollokillen, som kom året innan. Det går dock alldeles utmärkt att läsa den här boken fristående eftersom Johan Ehn på ett snyggt sätt påminner läsaren om vad som hände i Kollokillen. Den är kategoriserad som en 9-12 års bok, men i och med att den utspelar sig på högstadiet så passar den definitivt för yngre tonåringar med.
Titel: Hand i hand
Författare: Johan Ehn
Serie: Kollokillen (del 2)
Förlag: Lilla piratförlaget
Utgivningsår: 2025
ISBN: 9789178136094
Antal sidor: 228
Läsålder: 9-12 år
Lisens familj ska semestra hemma i år. Det blir en hemester i Ångermanland, där de ska bo i en campingstuga. Lisen, hennes storebror samt mamma Frida och mamma Anna packar bilen och ger sig av. Väl framme vandrar de uppför ett berg och badar trots att vattnet är kallt. Det här är en bok där det lilla får ta plats och där upplevelserna inte behöver vara storslagna för att kännas stora.
Illustrationerna är fantastiskt fina och kompletterar texten väl. Lisen och hennes familj skildras med personligheter. Den sura storebrodern har ständigt mobilen nära till hands, och relationen mellan mamma Anna och mamma Frida gestaltas fint genom blickar, kroppsspråk och närhet.
Det här är en varm och glad bilderbok som fångar ett barns glädje i att upptäcka och uppleva. Det är uppfriskande och fint att fokus ligger på de små sakerna och på relationerna inom familjen.
Dr Morley ska äntligen ge sig ut på en expedition för att försöka lösa ett mysterium som gäckat forskare allt för länge: hon ska försöka hitta den jättestora maneten. Till sin hjälp har hon ett hängivet team och en stor båt full med utrustning för att kunna söka och göra mätningar. Dagarna går, efterforskningar görs, men till slut kanske även Dr Morley får ge upp hoppet om att hitta maneten som kanske inte ens finns.
Ett isigt, vidsträckt landskap och det kalla havet som omgärdar är skÃ¥deplatsen för denna berättelse. Vi fÃ¥r en inblick i forskarnas utrustning och arbete, men det som lockar ögat mest är att leta efter det Dr Morley och hennes team söker efter men inte ser: jättemaneten. För visst vore det bra om jag som läsare fick vara med pÃ¥ bÃ¥ten och säga ”titta lite djupare, lite mer bakom eller under”.
En fascinerande bok om naturen och de lagar vi inte kan styra över. En berättelse om att våga följa sin dröm men även om att våga tro på andras drömmar och att involvera sig i dem för att uppnå något tillsammans, som ett team. Det är också en berättelse om att se lite längre, djupare, bortom det vi vanligen tittar efter. Med det blandas inslag av humor och glädje i att få hjälpa forskarna och se mer än vad de gör.
Jakten på den jättestora maneten
Författare och illustratör: Chloe Savage
Förlag: Opal (2025)
ISBN: 9789172268647
Köp den på t.ex. Bokus eller Adlibris.